Login
+Follow
Login

Naturens vägledning.

By Lycklig med naturen on 2014.01.11 In Uncategorized

Idag var jag hos hästen. En trevlig lördagseftermiddag med nyfallen snö över granarna och fantastisk känsla i luften. Hon var glad och nyfiken. Hon tittade ut från sitt väderskydd med spetsade öron när hon hörde bilen. Alla förutsättningar för att skapa något magiskt fanns där. Men jag befann mig någon annanstans. Mina tankar vandrade över till andra funderingar. Funderingar som inte hade med henne att göra. Och det märktes. Hon ville hellre stanna ute med sina vänner i hagen än att följa med sin ledare in i stallet. Redan där var det klart. Idag var jag ingen god ledare. En god ledare är vaksam och närvarande. Lyhörd och förutseende. En god ledare är en förutsättning för ett flyktdjurs trygghet. Någon att lita på, någon att följa. Utan tillit – ingen avslappning, ingen magi.

20140111_2

 

Var fanns  mina tankar då? De funderade på framtiden, som nyligen blivit ganska osäker. Åtminstone inbillar jag mig själv det. Egentligen är den minst lika osäker, eller säker, som den var för tre eller sex månader sedan. Men den bild jag hade av framtiden har försvunnit. Och den har inte ersatts av någon ny. Det är här osäkerheten ligger. Det är här mina tankar återfinns. De frågar sig gång på gång: Hur kan den nya framtiden se ut? Olika scenarion spelas upp i mitt huvud. Jag för resonemang med mig själv kring eventuella vägar jag kan ta. Vilka olika konsekvenser som kan uppstå. En del av mig vill göra som Jonna Jinton – sluta upp med det jag håller på med och flytta ut på landet för att göra det jag vill där. En annan del av mig funderar över hur jag kan förverkliga en ganska nyupptäckt dröm – att jobba med mångfald och jämställdhet på företag för att verka för principer jag tror på. Kanske kan jag göra dem båda samtidigt?

 

Mitt ibland dessa tankar försökte jag påminna mig, så ofta jag kunde, om att släppa tankarna och istället fokusera på hästen. Våra övningar går väldigt bra. Vi har övat på dem under en längre tid nu. Det är dags att öka svårighetsgraden. Idag kändes det rätt att fortsätta med samma övningar fast med fri häst. Jag släppte henne fri och fortsatte med det vi höll på med. Ibland följde hon efter mig, ibland inte. Det sammanträffade ganska väl med vilken typ av känsla jag hade i kroppen. En glad och sprudlande känsla gjorde hästen nyfiken och hon följde med för att se vad som skulle hända. En mer fundersam och uppgiven känsla var inte alls lika rolig att umgås med.

20140111_1

 

Min filosofi om hästar stämmer väl överens med den kloke Klaus Ferdinand Hempflings filosofi, och jag hämtar ofta råd ur hans böcker. Mitt mål med hästen jag umgås med är att få till samma typ av känsla och samhörighet som han förmedlar. För mig är det den viktigaste pusselbiten till att vara Lycklig med naturen. Som en del av denna filosofi tror jag att hästar alltid har något att lära mig. Hästarna har en betydligt starkare kontakt med naturen än vad vi människor har. De fastnar sällan i stress och magsårsträsket, i alla fall inte på egen hand. Så, vad ville hästen lära mig idag? Jag tror att hon visade all den valmöjlighet och frihet som uppstår när det inte finns någon tydlig väg att gå. När det inte längre finns något synligt eller osynligt snöre som håller en fast vid situationer, människor eller saker. Om snöret saknas kan högre krav ställas på den som ber om uppmärksamhet, och samarbete kan uppstå utan avkall på friheten.

 

Om jag är fri på riktigt kan jag alltid välja vem jag följer och inte, och jag kan avbryta samarbetet närsomhelst. Då är jag dessutom som allra gladast. Det lärde jag mig under min långa resa. Där inga krav fanns. Inga rutiner. Inga förväntningar. När jag landade i det och accepterade mitt nya liv kom glädjen som ett brev på posten. Jag gick omkring och log utan anledning, öppnade mina böcker med glädje, mediterade med fullständig närvaro. Jag var lycklig.

IMGP1666

 

Utan att reflektera över det har en liknande situation uppstått. Jag är inte längre bunden till en viss situation av ett osynligt snöre. Dörren till frihet har öppnats upp för mig, utan att jag själv hjälpt till. Dörren till det liv jag vill leva. Det konstiga är att jag går omkring och är uppgiven. Funderar. Grubblar. Känner mig obekväm och orolig. Bekymrad.

 

För att lösa det här och komma vidare behöver jag omdefiniera min situation. Jag behöver se på den från ett annat perspektiv. Se på den med nyfikenhet, förväntning, lycka och glädje. Och tacksamhet. Framförallt tacksamhet. Och ja, jag tror det är så enkelt som att bara omdefiniera situationen. Det är jag själv som skapar min oro och obekvämhet. Då kan jag lika gärna välja att skapa positiva känslor inför den. Och jag kan göra det nu på en gång. Denna lösning kommer även hästen att tycka om, eftersom jag vet av erfarenhet att jag kommer att bli mer närvarande, mer fokuserad och mer hängiven. Grunden till att skapa ärliga relationer och fantastisk samhörighet kommer då att finnas på plats.

 

”Connection and dedication does not exist in the tomorrow” Klaus Ferdinand Hempfling.

1 Responses to "Naturens vägledning."

    Comments (1)

  1. Blodad Tand wrote:

    Bra skrivet! Allt är i ständig förändring.

  2. Leave a comment

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *
    *
    *

Om mig

Drömmande, glad, förhoppningsfull och säker. Vet vart jag vill, men inte hur vägen dit ser ut.

Drömmen är frihet på en gård på landet. Ett liv med närvaro i nuet, grundad i naturen. Ett liv som levs nära hästar, träd och växter. Ett liv som ifrågasätter samhällets normer. Ett liv som levs efter känsla och inte efter krav.

I denna blogg diskuterar jag upplevelser, känslor, svårigheter och framgångar på vägen till drömmen. En väg utan struktur, men en färd med tillit till mitt hjärta och vägledning av naturen.

Taggar Arkiv
+Follow
Kategorier

Login